Skidsport i Kåikul

Vargrännarloppet

Holger berättar:

”Vi följde med Leander Mickelsson, då det var den första skidtävlingen i Vuollerim och han, Togo och jag skulle åka. Leander for dagen före. Togo och jag ackordera att Togo skulle starta  på  morgonen,  men då Togo hade lite dåligt med skidorna, sa jag att han kunde få låna skidor, jag skulle försöka få låna utav Lasse. Han  hade köpt skidor, ett par Edsbyn skidor, då hör det till att de var nio fot långa, men Togo fick ju låna skidorna och vi for till Vuollerim, och  skidtävlingen och då vet jag att  Leander vann  en klass. Olga Sundgren vann damklassen och det är det fråga om att juniorklassen vanns av Gösta Nilsson.
 Jag var 16 år då. Nå, då när tävlingen var slut, då blev det ett extra lopp.  Vi  fick starta gemensam start och då var det från  Porsi och från Padjerim. Jag hade otur och fastna i en hage,  där sågen har varit, och där vart jag efter. Togo vann och jag  blev  tvåa. Han fick ett par borstar till skorna och  jag fick ett schalett kragskydd.
Då åkte vi nio på kvällen hem och över Soinakberget och de hade börjat bryta ut vägen så man såg rötterna  där. Det tog ett par  år innan det var klart.
Det var Leander som hade en brinnande lust för skidåkning. När det gick nåt år försökte vi allt eftersom och då kom ju Ture Larsson. Vi (Kåikul) vann ju båda stafettpriserna. Ture Larsson  var duktig och Erik Larsson var  bra för att vara så tunn och liten, men han var seg. Oskar Mickelsson var väldigt duktig. Hilding började då han flyttade till dalarna. Tore åkte bra, men han var så noga och pedantisk.

Vi var aldrig riktigt glad när vi vann, nej  fast vi vann båda stafetterna, men jag kom ihåg särskilt en som var glad. Det var bagaren Sigurd Petterson. Ett år tog Sigurd Pettersson andra priset, och han var så glad. Det sken om hela karln att han hade lyckats få  ett  pris. Det blev aldrig nåt mer heller.

I Vuollerim ska de finnas, de två vandringspriserna. Med det rätta ska vi ha hit dom – de skulle vara här.

En gång åkte bröderna Tyko, Tore och Ture, och de vann. Ture var ju med flera gånger. Skidåkningen hade varit på gång länge här i byn. Kvinnorna hade ju åkt här och hon Elma vann. Hedvig var med och så Sara. Den skidtävlingen var i skolan där de startade. Karlarna ställde upp stundom. Den där Westerman kunde skidra efter byvägarna. De  skidrade fram och tillbaka. Snesuddarna var också duktiga. Vi hade bara hemgjorda skidor.

Genomgång av Vuollerims sportklubbs tidiga protokoll tillför inte andra uppgifter än att Ture Larsson år 1936 beviljades ett bidrag om 100 kr för inköp av skidutrustning samt att han 1937 anmäldes att tävla i SM tävlingarna i skidåkning som det året hölls i Örnsköldsvik. 1937 erhöll han 450 kronor som ersättning för mat och uppehälle under skidtävlingarna samt för skidutrustning.
I ett beslut 1937 beviljade styrelsen för VSK reseersättning för resor till Kåikul och Sudok vid träningstävlingar på skidor.
Ture Larsson valdes till ordförande för VSK vid årsmötet 1945. Då hade hans skidkarriär upphört.

Kriminalass. Ture Larsson (Auna)
(Ursprung Knabben)
 Ture ledde 3-milen i SM 1937 när
han snavade över en sten (stubbe). Han föll så
olyckligt att han bröt flera revben och
 tvingades därför avbryta loppet.
Han vann två DM-tecken på 30 km och ett
på 15 km. Han nådde goda resultat i SM-tävlingar
och han tävlade även i Finland. /B L-A

Nedtecknat av Eivor Auna