Fotbollstjärn
              karta

Löpning och tennis

Skidsport

Torsten Eriksson, Kilkok berättar:  
”Skidåkningen var den enda idrott jag kände till med, den äldsta jag känner till var Leander Mickelsson. Han gjorde flera bra lopp, bland annat Vargrännarloppet. Det var många bra från Kåikul, från Larspårs, som åkte Vargrännarloppet.  Börje var bra han också. Erik Mickelsson var sprinter, där var han väldigt bra. Han vann Vuollerimloppet som går mellan Murjek och Vuollerim och där var Torsten Gustavsson med, som är mycket känd. Det var i början på 40- talet. Så var det Ture Larsson. Han blev distriktmästare. Han var ju bra på 15 km och 30 km och så Tore, han slutade som junior. Byastefetten i Vuollerim var väldigt stora stafetter med många lag. Där höll sig Kåikul laget framme och vann många gånger. En gång hade de tre lag och bröderna, knabbpojkarna, hade ett eget lag.
 
(Reds anm.: Kåikuls tre lag placerade sig som etta, trea och fyra.

Ture Larsson ledde SM, 30 km, när han föll på en sten och bröt flera revben och var tvungen att avbryta loppet.)

Eivor Auna berättar:  
Holgers och Torstens berättelse innefattar skidåkningen i Kåikul som den såg ut fram till på början av 1940 talet. Då slutade Ture att tävla och med det var den aktiva delen slut. Holger deltog som oldboys i en tävling i Vuollerim i början av 1950-talet.

Under 1940 och början av 1950-talet då det fortfarande fanns ungdomar i byn var skidåkning det stora fritidsintresset under vinterhalvåret. Det åktes såväl på längden som utför. Holger brukade hålla upp ett skidspår norröver som vi kunde träna på. Utförsåkningen skedde dels i Lerknabben, där vi barn trampade upp backen. Den betydligt brantare nedförsåkningen skedde utför Kåikulberget ned förbi Larspårs. Där gick det ordentligt fort och vi åkte såväl kälke som skidor. Det jobbiga var att gå tillbaka uppför berget, men som regel var många av byns barn tillsammans och under uppvägen diskuterades olika sätt att åka nedför och vem som var modigast och fick upp den högsta farten.

Under samma tidsepok var skidåkning en stor sport i hela kommunen med årliga kommunmästerskap. Tävlingarna alternerade mellan Jokkmokk, Vuollerim och Kåbdalis. Det låg mycket prestige i dessa tävlingar med både individuella mästerskap som lagpriser. Ungdomarna från Kåikul höll sig väl framme i dessa tävlingar, med flera individuella segrar. Det hände att Holger tog sig ledigt från jobbet och följde med oss för att valla skidorna och serva oss. Det var inte så vanligt på den tiden.

Under 1960 till i mitten av 1985 var skidsporten fortfarande stor i kommunen med olika mästerskap och långlopp. Rolf Mattsson och Eivor Auna var de från byn som oftast deltog i de olika skidloppen. Främst i Vargränna och Nordenskiöldsloppen. När den nya skidtekniken togs i bruk omkring 1985 fick skidåkningen nya utövare och långloppen upphörde på grund av att intresset avtog. Skidsporten har aldrig återfått den status den tidigare hade i kommunen.

Tillägg: Kjell Mickelsson deltog även i Nordenskiöldsloppet med bästa tid 3.17 tim Björkudden-Jokkmokk.

Fotboll

På 1930-40-talet röjde byn med mycket slit upp ett område till fotbollsplan. Platsen ligger vid Fotbollstjärn (gå uppför den stupa slänten, på östra sidan av vägen,  vid  Görjeåbrons södra sida el. gå upp i den skarpa kurvan strax innan slänten). (se karta under länk till vänster!)

Fotbollsplanens ena hörn sluttade en aning. Därför behövdes det en snabb ytter på den sidan. En av de utvalda var Felix Larsson Auna, LarsPårs. Många matcher spelades där.
2003 är planen inte helt igenvuxen.

En spelplan för träning fanns även på en platå i Kåikulberget. 

Klicka på bild

SVinnande stafettlag
Bröderna Tycko, Ture, Togo
 Larsson Auna, Knabben

Snövintern 1993
jämförs ofta med vintern 1936. Men då uppmättes snödjup på 210 cm i Jokkmokkstrakten.
Kåikul, snö och vintersport har alltid varit en naturlig kombination.

Byggnaden på bilden är ett  garage vid byavägen. På snökarmen skymtar ett barn.