Årtal
Gåjkkul - Kåikullandet
1727
GÅJKKUL
– KOIKULLANDET – Kallades Sikträsk ( anm. Hultblad
tar upp olika namnförslag)– Har varit i Aunasläktens
besittning sedan 1727. Renskötsel bedrevs i stor skala på
1700-talet.
Aunasamerna hade sitt stamland på norra sidan av Luleå älv med
huvudviste vid Aunatjärn vid övre Edet, Edefors. Under 1700-talets förra
del sökte de sig sommarland på södra sidan av älven och Gåjkkul
blev där deras huvudviste under sommartid samt höst och vår.
1750 - 1800
De första som skattade för landet var bröderna av släkten Auna, Nils Larsson (Sikträsk), Mickel Larsson Auna 1728 – 1800, och Lars Larsson Auna 1733 – 1799 samt Lars Olofsson Julkus som inte var släkt med Auna.
Det sägs att Mickel Larsson Auna och Lars Larsson Auna hade så mycket renar att de, när de om hösten flyttade över älven vid Storsand, hade renhjordens framände vid Edefors, när de sista renarna ännu var i Storsand.(6 km)
Gåjkkul var redan huvudviste och bröderna Auna blev nu till hälften nybyggare.
1800 – 1850
1819
- Koikul nr 1 – ”Gammelgården”
anläggs av Mickel Andersson Auna (1789 – 1851)
1833
– Minskade renhjordarna betydligt på grund av klövsjuka och pest.
Mickel Andersson Auna övergav då helt och hållet renskötseln. Han
insynade med hjälp av Karl Markus Granström i Näsberg (f.1787), det första
nybygget i Kåikul.
1839
finns 6 personer bofasta i Kåikul
1845
– Koikul nr 2 – ”Östigården” – nybygget utsynas den 14 juni
genom drängen Mickel
Mickelsson Auna (1824 – 1875)
med löfte av hans farbror, Lars
Andersson Auna.
Detta hemman övertogs senare 1888 av Pål Mattsson Mulka (1847-1910) genom köp av Anders Andersson som hade ärvt fastigheten av fadern. Pål gifte sig med Elsa Karinsdotter (fosterdotter till Lars Andersson Auna).
1850 –
1900
1854 - Kåikul
har 9 bofasta
1856 – Koikul
nr 3 – ”Larspårs” utsynas av skogssamen Lars Pålsson Tjärkat
(1818-1893) g.m. Kristina Mickelsdotter Auna (Mickel Andersson Aunas
dotter). Nuvarande stuga är Kåikuls äldsta boningshus som blev
byggt omkring 1880. Kåikuls äldsta bevarade byggnad är ”Häbbret”
på Koikul 1. (Gammelgården,
ev. från före 1860-talet)
1860
– Övergavs vinterlandet på norra sidan älven. Renarna blev bl. a störda
av malmforslingen med renforor från Gällivare samt kanalbygget vid
Edefors.
1863
– Koikul nr 7 – Mörtträsk . (Detta ansöktes och utsynades flera gånger
1840-1855 av Nils Nilsson Sandling i Storsand, men förgäves.
Emellertid hade han redan påbörjat en odling). Det anlades av Per
Nilsson men utlades genom Kammarkollegiets beslut 1873 till kronomark.
1867 – 27 personer i Kåikul.
1874
– Koikul nr 4 – ”Knabben” – ansökts av Mickel Larsson Auna,
dess förste åbo.
1880
– 38 personer i
Kåikul.
Koikul nr 6 – Mellansjö - ansöks av Lars Erik Almqvist. Han överlät rätten till Stenäs.
Förste åbo i Mellansjö är Lars Petter Mickelsson Auna, son till
Mickel Mickelsson Auna(1824-1875, Gammelgården).
Renantalet ökade till omkring 4000 renar, skötesrenar
inräknade. De var uppdelade i mindre hjordar .Under vintern betade Kåikuls
renar på områden i söder och öster om Kåikul. I söder strövade
de ända nedåt linjen Bodträskfors – Holmträsk – Puottaure.
Hjorden utsträcktes under vinterflyttningen ända ner till Kallax heden
vid Luleå. I öster gick de mot älven och ibland över till den norra
sidan. Sommarland var mot väster och sydväst.
1890 – 56 personer i Kåikul.
1895
– Renhjorden minskade tillfälligtvis
1899 – 1900 - byggdes skolan
1900 –
1920
1900 – 61 personer i Kåikul.
Man återupptog renmjölkningen
ett par tre somrar. (Före 1870 brukade man mjölka renar, senare
endast tillfälligtvis) Av den gjorde de renmisu
(kokade den färska mjölken till en sorts färskost, med hjälp av
löpmage).
1901
– Efter laga skifte hade Kåikul
sju brukningsdelar, en av dessa
utgjordes av Keita, en av Mellansjö.
1909 – Keita
blir Kronojägarboställe för jägmästare Oskar Alfred Englund (f 1874 i Arvidsjaur).
1910
– 62 personer i
Kåikul.
Renantalet ökade betydligt och uppgick till närmare
5000 djur fram till första världskriget då renkött såldes med god förtjänst.
1916 - Under andra världskriget 1914 – 1918 såldes ett betydande antal renar till krigförande länder, Tyskland, Österrike samt inhemska uppköpare. Renhjorden uppgick under 1916 till ungefär 450 djur.
1918
-
angreps hela byn av Spanska sjukan. Renhjorden kunde inte skötas och större
delen av hjorden försvann under ouppklarade omständigheter.
1920 – var
det så gott som slut med renar i Kåikul
och man övergick till lanthushållning,
småbruk, skogsnäring , jakt och fiske.
Utdrag ur Filip Hultblads bok
Almqvist & Wiksell/Gebers , Boktryck Lund 1968
Utgör även meddelanden från Uppsala universitets geografiska
institutioner ser a nr 23
1923 – anlades landsvägen mellan Kåikul och Sudok.
1927 - anlades landsvägen mellan Kåikul och Vuollerim.
- samma år kom Telegrafen till byn genom att en telefonväxel öppnades i Östigårn.
1932 – fick Kåikul stationär lantbrevbäring genom Elma Albertina Andersson (Postombud).
1935 - Skolan läggs ner.
1938 - Elektrifiering i Kåikul.
1953 - Vägbelysningen installeras.
1963/64 - Vid restaurering av elnätet byts alla stolpar och armaturer ut.
1968 - Telefonväxeln läggs ner. Det blir automatiserat.
1992 - Byaföreningen bildas. ( 2004 ca. 40 medlemmar).
1995 - Byaskolan återinvigs efter restaurering.
Modern tid: Kåikul bys egna anteckningar
